Riva, riva och riva!

Det första vi har gjort i huset var att ta itu med den mindre snygga furupanel som så omsorgsfullt täcker i princip HELA nedervåningen.

Vardagsrum a la furu.

Den har spikats över gamla dörrar och för att komma till andra änden av huset fick man irra sig vilse bland furuplanken. I hallen har det innan furupanelens tid funnits tre dörrar, en till vardera rum om hallen. Efter furupanelens uppkomst fanns det bara en dörr kvar. Vi ville ju givetvis ta fram dörrarna igen.  Erik var först lite rädd men jag hejade på. Så han plockade fram musklerna och kicksparkade fram dörren i hallen. Hallen blev genast mycket trevligare!

Karate kid in action

Sett från andra sidan.

Nu kan man kliva ut i hallen genom hålet i väggen!

Köket utan öppning till hallen.

I köket misstänkte vi att det under väggen döljde sig ytterligare en öppning. annars fick vi inte den ursprungliga planlösningen till att gå ihop. Och mycket riktigt. Under väggen fanns ett färdigt dörrhål. Tack!

Rivning pågår...

Kök med öppning till hallen!

I köket har vi rivit ut precis ALLT. Mycket intressant att se vad som döljts sig bakom. Köket har någon gång i modern tid gjorts större. Så en timmerstocksvägg har öppnats (kunde vi se när vi rivit panelen) och två rum har på så sätt blivit mer som ett. I det ena av dessa rum fanns det under furupanelen den gamla pärlspontspanelen (tror att det är i original) som sträcker sig ut i nästa rum. Så fint! Den sparar vi! Fast måla om givetvis.

Någon har sågat ett hål, s.k. öppning i timmerstocksväggen.  Pärlspont fanns under fulfurun.

Köket sett från "såghålet".

I taket satt en brun panel. Men under fanns ett fint trätak!

Bilden har fyllts ett par gånger med ett par hektar skog av ful-furupanel.

Min förhoppning var att det under trägolvet låg skurgolv*, som det gör i hallen och på övervåningen. Men icke! Direkt under låg sand och sågspån. *skurgolv är obehandlade trägolv, som någon gång ibland rengöres på ett speciellt sätt med såpa. Ett gammalt beprövat sätt att behandla trägolv på, som ger dem ett karakteristiskt, gammalt utseende, och gör dem slitstarka och tåliga. (se bild i förra inlägget)

Vår tanke från början var att ta upp all sand och skit från trossbotten och isolera "på riktigt", men när vi började plocka upp skräpet så såg vi att det var så himla välgjort! För att förklara konstruktionen lite: husets grund är s.k. krypgrund. Där under ska man åla sig fram och kunna lukta om det finns mögel och se husets skick underifrån. Ovanpå detta finns en trossbotten, som är utrymmet mellan golvbjälkarna. Ovanpå golvbjälkarna läggs sedan det "riktiga" golvet. För att det inte ska dra in kallt i huset så isolerar man trossbotten. Idag görs det med t.e.x frigolit eller mineralull, men förr tog man vad man hade, te.x. sågspån och sand. Ofta användes också lerklining, en slags lera, för att klä in huset invändigt och på så sätt skydda från drag. Den leran gjordes av vad man hade hemma, typ halm och koskit. Tillbaka till vårt golv. När vi tagit upp sand och spån så var det ett tjockt lager med lerklining och under det låg näver, d.v.s. björkbark. Tillsammans med lerkliningen så var det tätt tilltäppt mot kyla och vind. Tänk att någon för 150 år sedan suttit och skalat träden för att täcka vårt golv! Och sedan mockat i lagårn och kokat ihop sin lera till huset! Jennifer, Eriks systerdotter, var med och sopade upp sand och hon sa: "Anna, det känns som vi tar sönder huset" Och ja, så kändes det! Så då får det faktiskt vara som det är. Vi ska bara isolera på nytt på de ställen där det nya avloppet ska gå. Jag tror inte vi kommer frysa ändå. Koskitsnisse visste säkert vad han höll på med för 150 år sedan.

Nu kan vi inte riva mer! Nu ska det byggas! Men till det behövs hjälp... Typ 1 styck händig far från Karlskrona. Han är beställd!