Ny väg och nytt köksgolv i nya permanenta boendet!

Nu har vi flyttat in i huset! Vi får bo mest på övervåningen så länge, i väntan på att köket ska bli klart.

Vad har hänt sedan sist då? Jo, vi märkte, att när det regnade och körde fram med bilen, så blev det en mindre lerkatastrof utanför huset och det var lätt att köra fast. Så förra lördagen kom Sture med sin grävmaskin och fixade te vägen! Så nu har jag lärt mig hur man gör en väg! Och hur gör man det då? Jo:
Man behöver:
1 st Sture med grävmaskin
1 st Dennis som kan köra bort den uppgrävda jorden
(Fiberduk)
Bergkross
Singel
Ångvält alt.tunga bilar som kan platta till allt

1) Sture kommer med grävmaskin och  gräver upp cirka 20 centimeter av gräs  och jord. 2)(Tanken var att det här skulle läggas en "fibermatta" som ska hålla ovanstående grus på plats. Men detta behövdes inte visade det sig, för en gång i tiden har det varit en riktig grusgång, så det var stabilt under uppgrävningen.) Nu lades då istället direkt ett grus med både stora och små sten s.k. bergkross. (Här kan man köra ett par varv med ångvält också, men vi har ingen sådan så istället plattar vi till med vår Audi).3) Ovanpå detta kan man sedan lägga sitt fina grus, typ singel eller sjösten eller vad man nu vill ha. Vi körde på budgetvariant, överblivet makadam som var till groventrén. Det är ingen panik. Finstenen kan vi lägga någon annan gång. Nu har vi iallafall en funktinsduglig väg fram till huset!

Bort med översta lagret

På med bergkross och makadam

Parkering för två

Färdigt!! 

I köket går det framåt! Avloppet är draget! Jag trodde det skulle ta.. tja, kanske några timmar. Max. Det tog två dagar. Varav en ungefär gick åt till att åka fram och tillbaka till K-rauta för att få tag på rätt rör. Till det behövdes 1 st pappa med mycket tålamod. Och en sådan har jag! Han informerade mig om följande upplysande fakta angående renovering:


 "Det första man gör när man renoverar, det är att tanka bilen." Klokt. För det blir några vändor. Första vändan är man lycklig över att man tagit sig till affären och överhuvud taget kommer hem med något. Fjärde vändan är man inte lika glad. Men men, inte hasta! Det blir ju bra till slut!


När avloppet var på plats så hade jag blivit nedröstad i beslutet att spara på koskitsnisses jobb i trossbotten. Så det revs upp. Och tur var det! För i det andra rummet var det inte alls lika välgjort! Om koskitsnisse lagt ner sin själ i att skala träd och tillverka lerklining så var det i det andra rummet motsatsen. Där var det isolerat med typ sot. För när vi grävde upp skiten såg vi ut som sotgubbar. Och vi hittade massor av kläder! Konversation 1855:
Make till frugan: "Jag tänkte isolera under golvet i köket. När vi grillat klart korvarna och värmt badkaret så häller jag ner kolen där. Har du något som du kan bidra med?"
Frugan: "Ja, jag rensade garderoben igår, och efter 11 barns amningar sitter inte linnena som de brukade så dom kan du väl ta?" Sagt och gjort. Sot och kläder är iallafall borttaget nu. När allt var upprivet och bortplockat så har Mirek, vår hustomte, tätat till alla springor och hål med småbräder, plank och någon slags papp (tjärpapp?), och sedan isolerat med frigolit och fogskum. Det blir nog bra. Han garanterar att det blir "100% varmt". Låter bra! Sedan har Dennis, husbonden, ordnat golvplank direkt från sågverket. Jättefina grangolv blev det, som Mirek har fasat. (Det innebär att de inte ligger exakt kant i kant, uatn han har fräst lite i överkanten så det blir lite springor mellan plankorna upptill. Detta för att när golvet rör på sig så kommer det inte kännas ojämnt.)
Gipsskivor har åkt upp på väggarna. Då kändes det som om vi faktiskt kunde flytta in i köket!

Täta till springor med plank och papp....

....fyll på med frigolit.....

....täta med fogskum....

...och på med det vackra grangolvet....

...som är fasat i kanterna!

Vi ( = mest pappa) har tagit bort all puts från murstocken. Nu ser man allt tegel, så fint!

Före...

Efter!

Öppningen mellan rummen i köket har blivit större. Dennis tog fram sin bästa såg och likt den skogshuggare han är sågade han bort 150 år gammalt kärnvirke av timmerstock. (Dem eldade vi sedan upp. Brinntid på en klump var flera timmar! Undra om den pluttepåsen med ved man kan köpa på ICA räcker så länge? Den räcker nog ungefär till att starta en brasa...)

Före skogshuggar-Dennis.

Skogshuggar-Dennis.

Efter skogshuggar-Dennis.

Vi har beställt kök från Epoq, och om några veckor levereras det till vår dörr. I väntan på det packar vi upp och bor in oss! Avslutar med lite andra bilder: en på vår lille Gollum som vi skaffade igår. Uppgift: jaga de möss som kryper i väggarna! Och så några på mig och Elsa på skogspromenad i omgivningarna.

Gollum: mouse-killing-machine.

Vackra skogsvägar som väntar på att utforskas!

    We love this life!

Riva, riva och riva!

Det första vi har gjort i huset var att ta itu med den mindre snygga furupanel som så omsorgsfullt täcker i princip HELA nedervåningen.

Vardagsrum a la furu.

Den har spikats över gamla dörrar och för att komma till andra änden av huset fick man irra sig vilse bland furuplanken. I hallen har det innan furupanelens tid funnits tre dörrar, en till vardera rum om hallen. Efter furupanelens uppkomst fanns det bara en dörr kvar. Vi ville ju givetvis ta fram dörrarna igen.  Erik var först lite rädd men jag hejade på. Så han plockade fram musklerna och kicksparkade fram dörren i hallen. Hallen blev genast mycket trevligare!

Karate kid in action

Sett från andra sidan.

Nu kan man kliva ut i hallen genom hålet i väggen!

Köket utan öppning till hallen.

I köket misstänkte vi att det under väggen döljde sig ytterligare en öppning. annars fick vi inte den ursprungliga planlösningen till att gå ihop. Och mycket riktigt. Under väggen fanns ett färdigt dörrhål. Tack!

Rivning pågår...

Kök med öppning till hallen!

I köket har vi rivit ut precis ALLT. Mycket intressant att se vad som döljts sig bakom. Köket har någon gång i modern tid gjorts större. Så en timmerstocksvägg har öppnats (kunde vi se när vi rivit panelen) och två rum har på så sätt blivit mer som ett. I det ena av dessa rum fanns det under furupanelen den gamla pärlspontspanelen (tror att det är i original) som sträcker sig ut i nästa rum. Så fint! Den sparar vi! Fast måla om givetvis.

Någon har sågat ett hål, s.k. öppning i timmerstocksväggen.  Pärlspont fanns under fulfurun.

Köket sett från "såghålet".

I taket satt en brun panel. Men under fanns ett fint trätak!

Bilden har fyllts ett par gånger med ett par hektar skog av ful-furupanel.

Min förhoppning var att det under trägolvet låg skurgolv*, som det gör i hallen och på övervåningen. Men icke! Direkt under låg sand och sågspån. *skurgolv är obehandlade trägolv, som någon gång ibland rengöres på ett speciellt sätt med såpa. Ett gammalt beprövat sätt att behandla trägolv på, som ger dem ett karakteristiskt, gammalt utseende, och gör dem slitstarka och tåliga. (se bild i förra inlägget)

Vår tanke från början var att ta upp all sand och skit från trossbotten och isolera "på riktigt", men när vi började plocka upp skräpet så såg vi att det var så himla välgjort! För att förklara konstruktionen lite: husets grund är s.k. krypgrund. Där under ska man åla sig fram och kunna lukta om det finns mögel och se husets skick underifrån. Ovanpå detta finns en trossbotten, som är utrymmet mellan golvbjälkarna. Ovanpå golvbjälkarna läggs sedan det "riktiga" golvet. För att det inte ska dra in kallt i huset så isolerar man trossbotten. Idag görs det med t.e.x frigolit eller mineralull, men förr tog man vad man hade, te.x. sågspån och sand. Ofta användes också lerklining, en slags lera, för att klä in huset invändigt och på så sätt skydda från drag. Den leran gjordes av vad man hade hemma, typ halm och koskit. Tillbaka till vårt golv. När vi tagit upp sand och spån så var det ett tjockt lager med lerklining och under det låg näver, d.v.s. björkbark. Tillsammans med lerkliningen så var det tätt tilltäppt mot kyla och vind. Tänk att någon för 150 år sedan suttit och skalat träden för att täcka vårt golv! Och sedan mockat i lagårn och kokat ihop sin lera till huset! Jennifer, Eriks systerdotter, var med och sopade upp sand och hon sa: "Anna, det känns som vi tar sönder huset" Och ja, så kändes det! Så då får det faktiskt vara som det är. Vi ska bara isolera på nytt på de ställen där det nya avloppet ska gå. Jag tror inte vi kommer frysa ändå. Koskitsnisse visste säkert vad han höll på med för 150 år sedan.

Nu kan vi inte riva mer! Nu ska det byggas! Men till det behövs hjälp... Typ 1 styck händig far från Karlskrona. Han är beställd! 

Tillträde till huset.

Nu har vi fått tillträde till huset och framför oss har vi en höst i sällskap av kofot, Byggmax, vedeldning, en händig far, och familjer & vänner som ställer upp. Jag har redan läst mig fördärvad på diverse renoveringsbloggar, renoveringsböcker och förstått att den där Göran Gudmundsson är en kille som man inte kommer undan om man  yppar ordet byggnadsvård (att vårda och bevara gamla hus).

Vackra "skurgolv" finns i många av rummen.

Huset är en s.k. "parstuga", fast med lite annorlunda uppbyggnad. I en parstuga stiger man först in i en hall (förstuga). Rakt fram ligger ett rum (mellankammare), och på vardera sida om hallen ligger två rum (vardags- och helgstuga). Övervåningen ser i princip likadan ut.

Stor trädgård med plats för Eriks alla bollsporter.

Härliga omgivningar.

En av sidobyggnaderna. Behöver också fixas till.

En redig bonnaväg fram till gården!

Vackert smide på dörrarna.

Gamla hönshuset. Numer förrådsutrymme.

Ett utav sidorummen på nedervåningen.

Gammal järnspis

Lågt i tak på övervåningen. Handblåsta fönster och skurgolv.

När vi nu har inhalerat huset ordentligt så kan vi konstatera att föregående ägare har gjort om en del i rumsplaneringen genom att ha satt upp några väggar och byggt för några dörrar. Vi vill plocka fram så mycket som möjligt av den ursprungliga planeringen.